bossehaglund.se

Föreställningen kan börja

Jag är fotograf i en tid när alla är fotografer. Tiderna förändras och idag lever vi med ett webbflöde av bilder i en aldrig sinande ström. Vi matas med bilder och likear så fort vi hinner, ofta så fort att vi inte ger oss tid att betrakta bilderna. Den fotografiska delen av en bild, det som skiljer en bild med ett personligt förhållningssätt till själva fotografin, i ett djupare perspektiv, från en bild i den gigantiska mängden. Det är inte bara det som utgör skillnaden. Det finns en outtalad önskan också, en önskan att bilden ska betraktas just ur det perspektivet. Men är det inte att begära för mycket? Jo, det är väl det, dessutom skulle det motverka sitt eget syfte. Det kanske är bättre att fundera över vem man fotograferar för. Inga ord för att avskräcka eller skrämma, ingen respons som krav i slutändan, bara en stilla uppmaning att ta den tid som behövs för att betrakta, begrunda och reflektera. Jag hoppas att ni uppskattar min ambition att skapa en klickfri hemsida, där den enda lilla risken att gå bort sig är att scrolla åt fel håll. Sidan börjar, som brukligt i vår del av världen, här uppe och fortsätter nedåt.

Barfrost

Om jag någonstans under vinterhalvåret ska hitta mitt favorittillstånd så är det numera barfrost. Och hade det inte varit för att ordet ändå får anses som väletablerat så hade det kunnat vara titeln på en i raden av Mons kallentofts "har du läst en har du läst alla-romaner". Vad är det då för fördelar med just barfrost? Jo, det är torrt och det medger att man efter en tid med barfrost kan ta sig fram lättare i alla typer av skogsmark än vid någon annan tid på året, marken är hård och svarar foten när man sätter ner den. Dessutom tillför det lite lyster i motiven, det till och med skapar helt egna motiv. Det är väl överdrivet att påstå att just barfrosten är ensam om det men ihop med de andra fördelarna blir det en svårslagen kombination.

Höst 1

Ordet höst har skaffat sig flera betydelser, men en del av dessa är också snarlika. Jag tänker på höst ur ett livsperspektiv, liv som står inför förberedelse för vintervila eller rentav död. Filosofiskt likartat men ändå med en så dramatisk skillnad. För vissa tar det slut här medan andra fortsätter sin gärning efter en välbehövlig vila. För även om en växt är ettårig eller flerårig så har den i grunden bara ett syfte. Att bidra till artens fortlevnad.

Höst 2

Bland djuren finns det fler alternativ när det kommer till höst. För harkranken tar det obönhörligen slut, krampaktigt fast vid det torra grässtrået. Den unga tornfalkens vingar har förhoppningsvis burit till vinterkvarter där förutsättningarna för överlevnad under vintern är bättre. Kvar blir nötskrikan, en överlevare som trotsar nordiskt vinterklimat i stället för att slösa energi på en lång och farofylld flyttning. Kvar blir också de däggdjur som likt kärlväxterna går i dvala under vintern.

Höst 3

Och människan har sitt sätt att möta hösten. Knappt har vi bärgat det som året gett oss i försörjning innan det är dags att förbereda nästa års utkomst. Vi bonar våra hus för att skapa en dräglig tillvaro även under den kalla och mörka tiden ... Faktum är att några faktiskt gör just det, men merparten av oss gör ingen skillnad längre. Snabbköpet är öppet, livet hastar på och det är som att årstiderna inte spelar någon roll längre. Undrar just om vi inte, som vanligt och fortfarande, har väldigt mycket att lära oss från naturen.

Höst 4

För spindeln är övergången från höst till vinter slutet på en tid med närmast orimliga dagsverken. För mat för dagen, överlevnad och artens fortlevnad.

40 duvor gör ingen vår. Det är sant att det finns risk för bakslag ytterligare några veckor men eftersom man kan anse att det hör våren till så känns det mer hopppfullt att ansluta till de tecken som talar till vårens fördel. Duvorna är bara en liten pusselbit i naturens stora väv av tecken på att vi går mot varmare tider. Det var en flock med nittio stycken varav en skogsduva och då stämmer de gamla rävarnas traditionsburna teori att det är ca en på hundra.

Ibland hittar man motiv som har det där lilla extra. En solig dag med klarblå himmel brukar inte vara bästa förutsättningen för fotografering, men det är å andra sidan en dag som är svår att låta bli att vara ute i om den infaller som den första riktiga vårvinterdagen. Man känner liksom på sig att motivet har något att ge och det som till slut fick mig att sluta var att jag insåg att förutom de djurspår som redan fanns så hade jag själv till slut satt avtryck överallt som gjorde att motivet blev mindre intressant.

Om det inte hade varit för molnstrukturen på himlen hade bilden kunnat uppfattas som helt platt. Så här i efterhand kan jag tycka att det inte hade gjort något. Det kan vara väl så spännande med en bild som saknar djup. Ofta är det de allra enklaste bilderna som man uppskattar mest, få och tydliga bildelement, som i det här fallet, där husen smälter ihop till ett av dessa med hjälp av lite teleeffekt.

Är det inte bara känsla

Du menar att man skulle utgå från sig själv och fota det man brinner för. Helt fel tror jag. Kan man återupprepa det bästa som andra gjort så har man visat att man är lika bra. Så är det inom musik, måleri och författarskap. Eller det kanske det inte är förresten, nu när jag tänker efter.

Är det inte bara teknik

Jo, kanske det. Köp en fotoutrustning och du är fotograf. Köp en basker och du är regissör. Köp en kostym och du är finansman. Köp! Erfarenhet är för mossiga amatörer. Men glöm inte att det är de rundade bländarlamellerna, den längsta brännvidden och mängden utrustning som vinner.

Jag är helt otrolig

Ibland förvånas jag stort över mina egna prestationer. Som här, där jag utmanade mig själv genom att ställa självutlösaren på fem sekunder och sedan rusade fram och intog min position. Klockrent på första försöket, otroligt. Å andra sidan blir jag lätt uttråkad av berättelser om dramatik, äventyr och umbäranden som till slut ledde fram till "bilden". Man ska inte tro på allt man läser och rakt inte på allt man ser.

Lodjur

Har haft förmånen att möta den stora katten i vilt tillstånd vid två tillfällen och lyckan att ha med mig kameran vid ett av dessa. Att det skulle bli fler möten är inte självklart. Men jag hoppas att turen står på min sida vid ytterligare något tillfälle. För med den kunskap som finns idag verkar det som att turen är den faktor som har klart störst betydelse för möjligheten att få se ett lodjur. Det har, som jag känner till, hänt vid ett par tillfällen att lodjur passerat inom femtio meter hemifrån. Men då har spåren morgonen efter varit det enda som återstår.

Tillväxt

Jag är inte säker på att ständig tillväxt är möjlig. Jag är inte heller säker på att ständig tillväxt är lösningen på sikt. All tillväxt har ett pris som vi förr eller senare får betala. Den dagen när marken och vattnet inte längre är tjänliga för oss så är tillväxten den klenaste trösten vi kan få, och om det är det enda vi lämnar vidare till kommande generationer så kommer domen över oss att bli hård.

I begynnelsen var världen svartvit. Det kan vara svårt för yngre personer att förstå förvirringen hos dem som upplevt barndomen i gråskala när allt plötsligt en dag får färger.

Till en början var färgerna bleka och onaturliga, sedan blev de mättade och onaturliga och nu när vi äntligen kan återge dem närmast exakt som vi ser dem, har de hamnat i orätta händer och kommit att bli helt galna.

Det är jätteroligt med alla möjligheter i Photoshop, men om man inte vet vad man vill och vad man gör så är det väldigt lätt att bländas av alla effekter som går att åstadkomma och då är man obönhörligen avslöjad som en vilsen amatör.

Lite fundamentalistisk klang över det kanske? Nej då, man får göra vad man vill, men det kan vara idé att vara lite försiktig med att hojta "konst" så fort man har flyttat några reglage i Photoshop.

Själar

... men i samma stund som man hör skriket försvinna ner i avgrunden lösgör sig en ny fågelskepnad från djupet, fortsätter hela vägen upp, och så är det som om något tar en ny början eller helt enkelt fortsätter där det just var, det är bara skepnaden som är ny. Och det kan onekligen ge en viss förtröstan men det finns ett uns av ovisshet, tillräckligt för att man inte ska kunna vara helt säker.

Tallheden i Voxna

Det finns så många olika sätt att angripa ett motiv fotografiskt. Den mest framkomliga vägen brukar vara att lyssna till sitt inre. Kanske ställa sig själv frågor som: hur vill jag gestalta det här motivet eller vad ska jag ha bilden till och utifrån det bestämma sig för tekniken. Ibland medger inte förhållandena det man tänkt sig och då får man helt enkelt återvända vid ett annat tillfälle.

Här dök det upp även andra tankar, för trots att det var över 30 år sedan det var realistiskt så kände jag suget att släppa fotogrejerna och bara springa i 3.45 min/km-tempo, så länge jag orkade. Vi är inte bortskämda med tallhed som bjuder på mjukt lavunderlag här i sydvästra Sverige. Men det är ju helt oemotståndligt, nästan.

Det förekommer en missuppfattning inom delar av den del av fotografin som använder prefixet natur. Den går ut på att en avbildad exklusiv art är detsamma som en exklusiv bild. Ja, jag vet, det går helt på tvärs även med min uppfattning om fotografi.

Det skulle betyda att den enligt min uppfattninig ganska coola bilden på kråkan faller pladask just för att det är en kråka. Hade det varit en fåtalig raritet hade saken varit helt annorlunda, en kanonbild. Är inte det märkligt? Jag kan tillstå att det ur ornitologisk och filosofisk synvinkel är intressant att den ovanliga fågeln varit synlig men jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan väga in det när man bedömer en bilds kvalitet.

Jag menar att bildens kvalitet är densamma oavsett vilken art som sitter där. Så fick jag det sagt också, det är så befriande med en helt egen plattform.

Den svenska flaggan tros från början ha varit kungens symbol, senare även krigsmaktens. Det svenska folket var inte lika imponerade och 1916 infördes svenska flaggans dag i syfte att försöka göra flaggan till en symbol för nationen. Men det gick trögt och i jämförelse med vårt grannland i väster så har vi en viss distans till flaggan som nationssymbol.

Lokalt kan man se att flaggan har en större patriotisk betydelse men troligen kommer inte heller flaggan som symbol för AIK, Örebro SK eller IF Favör att få något nationellt genomslag.

Det här är ingens bostad. Det har det varit länge, eller det har det inte varit på länge. Kan man säga att det var länge sedan ingen bodde här eller blir det mer rätt om man uttrycker det som att här har ingen bott länge. Det är kanske inte så viktigt att leka med ord när man helt enkelt kan konstatera att det känns lite onödigt och konstigt att det kan vara så att det som en gång var fullt funktionella bostäder inte längre har en funktion att fylla. Bostadskön i storstäderna är svindlande lång. Men det finns å andra sidan sätt att ta sig förbi den.

Slut för idag, tack för idag

Jag vet ärligt talat inte om det här hjälper mig att få fler uppdrag eller sälja fler bilder. Kanske om jag sätter ut kontaktuppgifter. Men det var ju inte därför jag skapade sidan. Jag ville bara bjuda på en stunds förströelse. Jag tror jag struntar i det där med kontaktuppgifter. Den som är tillräckligt angelägen borde ju kunna snoka rätt på mig ändå. Så får det bli.

Sidan uppdateras med viss oregelbundenhet och vem vet, kanske kan det dyka upp en filmsnutt en vacker dag eller ett musikstycke, eller det var kanske att lova för mycket. Glöm det där med musiken.